Sist, sist, sist och sist
Vi är äntligen här i West Palm Beach, men vi höll på att fasta i New York en dag mer än vad vi planerat.
Nedan följer en liten historia om hur det gick för oss att ta oss till USA.
Det började med att vi boardade planet på Arlanda och vi gick och gick och till sist inser vi att fan, vi sitter längst bak. Planet var utrustat för en cirka tre timmars flygning, d.v.s. inga egna skärmar på stolarna eller någon annan förmån som man brukar ha när man flyger längre flygningar. Hur som helst, vi kommer bak till våra stolar och inser väldigt snabbt att det stinker urin från toaletterna som ligger precis bakom oss. Jag och Louise fick ta till skydd, vilket innebar att vi virade in oss i sjalarna och viftade till flygvärdinnorna att göra något åt detta. Det löste sig och vi lyckades till och med byta till oss stolen brevid oss så att Sofia kunde sitta med oss.
Framme i New York kom vi såklart av planet sist. Vi kom därmed sist i kön till passkontrollen. Som i sin tur gjorde att vi kom sist till bagaget där även våra väskor kom sist.
När vi fått väskorna har vi cirka 20 minuter på oss innan vårt plan skulle gå till Florida, med andra ord, vi missade planet. Vi kom konstigt nog sist i kön till att få nya boardingkort, men vi fick dom till slut och vi kom på en standby biljett till ett plan som skulle gå tre timmar senare. Nöjda gick vi genom säkerhetskontrollen som egentligen stängt men som fick ha öppet pga av oss.
Efter lite mat och Starbucks ställde vi oss i kön för att boarda planet igen och alla som hade biljett gick på och vi var cirka 20 personer som hade standby biljett. Ni kan därmed föreställa er hur mycket alla ville på planet, men vi krigade och Louise fick till slut flygvärden att acceptera oss tre som absolut sista passagerare på planet. Yes!!!!!!
Vi sprang ner i gången och kom på planet och vi gick och gick och gick ner i planet tills vi insåg att vi sitter längst bak och utan fönster. Kul! Men vi var glada att få sitta på planet över huvud taget.
På grund av förseningen missade vi även tåget till WPB så vi fick ta en taxi men till slut kom vi fram i alla fall. Hela och med allt bagage. Slutet gott, allting gott.
Toodles!
